Ärligt talat är allt lite upp och ned, och jag vill bara lägga upp något.
Det är knäppt och fult.
När jag hade fått loss honom från väggen och dragit linjer på hans ansikte slet jag sönder honom bara för att det var så jävla skönt att inte ha honom där längre.
Jag hyser inget hat mot Håkan Hellström, det har inte så mycket med honom att göra, även om det kan verka så. Han blev bara ett objekt för min sjuka konst. Om man ens kan kalla det konst.
Jag ville bara börja med att göra något fult.
Antingen är jag sjukt djup eller djupt sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du är jättevälkommen att kommentera, det gör min dag.
Inte för att jag är desperat, nej nej.